En blogg från Högskolan i Borås

torsdag 29 mars 2012

Kenya 6 - kontaktresa för MFS


Sista dagarna -- och fortsättning följer


Rift Valley sedd från bussen till Narok och upp till Kipsigis!
ICC (International Criminal Court, Internationella Brottsmålsdomstolen) i Haag har utsett domare som skall ingå i rättegången mot Kenyas starka män Uhuru Kenyatta, William Ruto, Francis Muthaura och Joshua Sang, vilka anklagas för att utifrån viktiga samhällspositioner (som ministrar, tex!) varit delaktiga i och kanske bidragit till oroligheterna efter valet 2007. Det är ett stort fokus på varje individuell domare i nyhetsinslag och på teve. Igår kväll hade det ena nyhetsprogrammet gjort en enkät bland tittarna för att se i hur stor utsträckning dessa stödjer domstolen i Haag. 60% av just denna kanals tittare var just då för ICC, medan 40% var emot.
Marknad fångad på vägen från bussen.
Tiden är knapp och det har varit intensivt. Utanför jobb och resor, har det funnits mycket lite tid till annat. Men under förra söndagen, kunde jag hälsa på min vän Lydia på St Marys missionssjukhus. Lydia har nedkommit med en tös på 1700 gram och ganska mycket för tidigt, men blir idag utskriven efter en dryg vecka. Sjukhuset är jämförelsevis bra och har goda resurser, men många är de som vill komma in. Dessutom betalar man en patientavgift per natt, på vilket kommer kostnader för material och operation, så patienter som inte har någon sjukförsäkring vill gärna lämna sjukhuset så snabbt som möjligt. Tösen äter nu ur drickkopp och växer. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa.

Ngamwanza Children Support Centre!
Ett annat kärt återseende var Ngamwanza Children Support Centre, en dagverksamhet för föräldralösa barn i slumområderna Kisumu Ndogo, Kwale och Bangladesh i Ongata Rongai, två mil utanför Nairobi. Centrat ger barnen trygghet, undervisning, mat, vila, akrobatik, fotboll, läxhjälp, medicinska undersökningar, skoluniformer... Så mycket det kan förutom en bäddplats om natten. Barnen bor i familjeliknande strukturer, hos mormor, moster eller en person från den egna hembyn. Ongata Rongai, som fram till på åttiotalet hade en farm och en kiosk, är idag en riktig stad som växer så det knakar! Den ligger i det som brukar betecknas som Masailand utanför Nairobi, men inflyttningen dit har gjort att det finns människor där från alla folkgrupper. Därför var oroligheterna under 2007-2008 inte så jättestora.
Lek i skuggan på Ngamwanza.
Personalen på Ngamwanza är otroligt måna om barnen och det är en riktigt trygg miljö. Glädjen känns i barnaskaran, som nu har vuxit till uppåt femtio barn i åldrarna 4 till 12. Eftersom man har tvingats flytta till andra sidan av asfaltsvägen, ligger Ngamwanza nu för långt från skolan för att de äldsta barnen, med undervisning på både för- och eftermiddag, skall hinna gå dit under lunchen. Därför kommer de numera dit mest på lördagarna. Och är med i ett av de två fotbollslagen, då de tränar alldeles nära skolan.

Klassrum för de stora barnen på Ngamwanza.
BHS har en gång i tiden varit med och byggt upp det lilla skolbiblioteket på Ngamwanza - och denna gång hade jag äran att kunna, bland annat tack vare generösa bidrag från kollegor, ta med mig en hel del av det som centrat använder sig av, men som tynger budgeten: decinfekteringsmedel, medicin, plåster, skrivböcker, blyertspennor och sudd, rengöringsmedel, frukt, kött, tvål till centrat och tvål till alla barn, socker, the osv. osv.. Dessutom hade jag 21 kg kläder, en resväska full, insamlade av barnen i årskurserna 3-5 på Montessoriskolan Pärlan i Skene.

Esther och lite av materialet.

Tiden på Ngamwanza gav energi, samtidigt som det alltid ger perspektiv på tillvaron. Nu laddar jag för att flytta ut från guesthouset och flytta in till ett par kompisar för de sista två nätterna. Därefter har jag ett program bestående av i tur och ordning Diakonia, en vän från ambassaden och slutligen Svenska Skolan i Nairobi. Det är alltså mycket svenskt på schemat. Tyvärr kan det nog vara risk för att jag måste använda mina tantskor ändå. Mina vanliga espadriller är i ett bedrövligt skick och de höga kan vara för festliga... Och sandaler har jag inte haft tid att hitta.

Mitt guesthouse i Nairobi.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

söndag 25 mars 2012

Kenya 5 - kontaktresa för MFS

Det är så mycket politik i Kenya. Och det skall diskuteras. Fram och tillbaka. Ett ämne som är hett just nu, är valdatumet. Det är faktiskt valår! Enligt den nya konstitutionen, som man röstade igenom för ett par år sedan, bör val hållas i augusti. De har emellertid hållits i december tidigare, så var det 2007, då vi sedan fick oroligheter i landet fram till i mars 2008. Nu har en valkommission gått på presidenten Mwai Kibakis linje och föreslagit val i mars 2013 och menar att man inte hinner förbereda sig i år. Motståndarpartiet, med premiärministern Raila Odinga i spetsen, är inte med på den linjen, utan menar att det skall hållas val i år. Alltså i december. Därför har nu andra intressenter, till exempel en kommission med ansvar för budgetfrågor, deklarerat att val måste hållas i december. Och förespråkare dör skolan, säger att ett val i mars skulle störa undervisningen, medan presidenten säger att man kan ordna skollov under tiden...







En väldigt smickrande bild från hotellet i Kisii.
Att så mycket är politik, är verkligen något man behöver bära med sig, eftersom det kan visa sig i de mest, kunde man tycka, oskyldiga situationer. Eller snarare, det handlar mycket om nätverk, tjänster och gentjänster och ibland kan det vara svårt att förstå skillnaden mellan detta och andra uttryck för makt och mänskliga relationer.
Trevligt sällskap på hotellet.
Det är något man behöver ha med sig - och lära sig hantera.

Så där sitter jag och tänker när jag nu har landat i Nairobi ännu en gång. Efter besöket i fantastiska Kipsigis, for jag återigen ner till Kisii för en övernattning på Mayflower Hotel (bild ovan). Det låter ju fint.

Morgonen efter var jag inbjuden till ett möte med universitetsfolk. Men självklart blev det inte något litet möte. Där satt jag i ett styrelserum med representanter för alla fakulteter. Som tur var, hade jag ett sista exemplar av vår svarta lilla folder, och fick snabbt läsa på vad gäller de övriga institutionerna och hoppas att informationen inte var alltför förlegad.. Så fick jag sedan presentera vår verksamhet, organisation, utbildning och forskning - och fick frågor tillbaks om möjligt samarbete. Det var bara att anteckna, le och säga att jag kommer tillbaks med information när jag landat i Sverige. Och av respekt för alla deltagare, kommer jag självklart att göra detta.
En av de äldre universitetsbyggnaderna.

Ett typiskt möte börjar med en bön (80% kristna i landet och tämligen praktiserande). Möten öppnas sedan av en ordförande, som vänder sig till alla och säger något i stil med "godmorgon", på vilket alla svarar. När man själv får ordet, tackar man organisatörerna, vänder sig till hedersgäster och övriga, innan man håller sitt anförande. Och tackar. Det går ganska snabbt att lära sig proceduren - och givet dess formella art, är det lätt att förstå varför det inte går att dyka upp i vilka slitna skor som helst. Mina på gränsen till tantiga skor hastigt inköpta på Visko i Skene dagen före avfärd, har verkligen kommit till stor användning.

Mötena avslutas med flera tack till alla - och ännu en bön. I vissa delar av landet kan det, beroende på det ursprungliga språk man talar där, vara svårt att höra skillnad på "let's play" och "let's pray" och i början av min vistelse i Kenya 2007, kunde jag bli förvirrad av detta. Trots att sannolikheten att vuxna får ett plötsligt behov av att leka, är ganska liten. Dans, däremot, är alltid närvarande. Det är ofta som politiska möten öppnas med att politikerna just dansar på en scen!

Inifrån den nya, inte riktigt färdigställda, biblioteksbyggnaden.
Universitetet i Kisii investerar i ett nytt, stort, bibliotek. Tillsammans med chefsbibliotekarien, fick jag möjlighet att besöka denna fantastiska byggnad, som kommer att ha en stor kapacitet vad gäller läsplatser för studenter. Detta är mycket viktigt i ett land, där litteratur är svår att få tag i - eller enormt dyr. Här skall också finnas datorer med uppkoppling till internet, ett tryckeri, en bindningscentral och en massa annat - som samlingarna ordnade efter Library of Congress-systemet (blev det där nu rätt?).

Man bygger samtidigt ett nytt IT-center, en åttavåningsbyggnad dit vår systerinstitution skall flytta. Det blir spännande att följa denna utveckling.

Skulle kollegor och studenter få för sig att åka till Kisii, skulle jag vilja säga att det kan vara ett klokt val, givet säkerhetssituationen just nu. Det finns delar av landet som man avråds från att vistas i och som kan vara mindre trygga. Dit hör inte Kisii.

Lunch i personalmatsalen.

Studentrum.


Damm med odlad fisk! Skött av fakulteten för jordbruk.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Kenya 4 - kontaktresa för MFS

Kibugat ICT Centre


Man har funnit olja i Turkana, en torr och till viss del ökenliknande region av Kenya. Utifrån ett perspektiv, där man arbetar sig bort från beroende av olja, känns det kanske inte toppen. Eller åtminstone komplicerat. Utifrån ett ekonomiskt och mer kortsiktigt perspektiv, kan det annars verka glädjande. Men... Riskanalysen är framträdande i media. Det är ingen som vågar ta ut något i förväg av det här svarta guldet. Jag gissar att man faktiskt är ganska luttrade av tidigare stora affärer, som lett till att belopp större än landets fulla BNP har förts ut till utländska konton. Och av att ingen på riktigt har straffats för detta.
Kibutat ICT Centre i en gammal kolonialgård, mitt i theodlingarna i Kipsigis.
Kibugat ICT Centre, som mitt sällskap bibliotekarien Joshua och jag tog oss efter en hisnande bussresa ner i Rift Valley och Masailand och åter upp på kipsigisfolkets av theodlingar fulla kullar och berg, var verkligen värt att åka till.
Samtal med Leonard, acting maganger för Kibugat ICT Centre.
Mitt i bergen, dit bara jordvägar och stigar för, finns i en gammal ommålad kolonialgård, ett levande ICT-center, grundat av en man från trakten, som numera bor i England. Tillsammans med samarbetspartners, har han lyckats bygga upp en verksamhet kring ett fyrtiotal datorer och en boksamling. Föreningen IT Skills for Rural Kenya, är den organisation som står bakom arbetet. Här tränas ungdomar i trakten i grundläggande datakunskaper, samtidigt som man får grundläggande kunskaper i internetanvändning efter detta. Man har på detta vis utbildat över hundra elever. Dessutom får skolorna just i närheten använda sig av datorerna. Och man planerar öppnandet av ett internetcafé. Föreningar i trakten är välkomna att komma och använda sig av datorer.
Ganska många datorer samlade på en liten och otippad plats!
Utöver personal och volontärer, samt några elever, mötte vice chiefen upp och hälsade välkommen. Byns äldste kom och hedrade mötet, precis som en representant från styrelsen, som meddelade att han numera minsann hade skrivit på en dator. De sistnämnda dekorerades med en av högskolans pins.

Den äldste i Kibugat slöt upp (tillsammans med chiefen,
som dock inte syns på denna bild).
Kibugat ICT Centre är exempel på en verksamhet, som jag tror skulle kunna vara intressant för eventuella MFS-are att utgå ifrån. Det är ett ganska unikt ställe givet alla resurser som där finns, samtidigt som det finns många liknande initiativ i landet. Man kan studera verksamheten utifrån olika perspektiv. Man kan jämföra den med andra. Man kan länka det lilla centrat till politiska processer... (Har jag ännu skrivit att allt är politik i Kenya?) Man kan också passa på att dela med sig av sina egna erfarenheter, för Kibugat ICT Centre är ungt och dess personalen inte utbildad.
Omgivningarna och vägen till centrat.
Genom att dyka upp där med en bibliotekarie, tror jag dock att jag eventuellt kan ha fått en sten i rullning. Och det är den som handlar om att göra något med den boksamling man har.

Boksamlning på Kibugat ICT Centre. 
Och oj! Idag på morgonen, står det i tidningen att delar av den mark där olja nu har funnits i Turkana, har sålts till oljebolaget av ett företag som ägs av en MINISTER. Ännu så länge anonym..

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan


Kenya 3 - kontaktresa för MFS

Ruiru -- Focus Youth Initiative


Samtidigt som ministrar i regeringen byts ut till fördel för personer som varit trogna premiärminister och president, tar jag mig till en liten stad i utkanten av Nairobi (på Thika Road, vilken ännu längre norrut leder till Muranga, där PED har ett utbyte med Muranga Teachers' College). Vägen, som numera kallas the Super Highway, är ett infrastrukturprojekt, som breddat vägen för alla de bilar och bussar som vanligtvis fastnar timtals i trafiken nordost ut från Nairobis centrum. Och in... För tillfället är fotgängarna bortglömda - gångbroar över den gigantiskt breda vägen byggs på sikt. Stadsbilden har totalt förändrats på många ställen där vägen dras fram, eftersom hus har fått rivas och nya påfartsviadukter byggas.

Grinden till Focus Youth Initiative.
Efter många om och men och omvägar på grund av att gamla landmärken försvunnit, kom jag dock fram till lokalerna för Focus Youth Initiative.

Ledaren för Focus Youth Initiative.
Föreställ er en dramagrupp, med fokus på att hjälpa deltagarna att finna sina egna talanger, som skapar en förening... som engagerar fler människor och som börjar engagera sig i informationsprojekt kring HIV/Aids... som finner fler samarbetspartners och som så småningom har diverse kurser, informationsprojekt, frivilliga - och ett litet ICT-centrum... och som dessutom just nu håller på att godkännas som en NGO. Det är Focus Youth Initiative.

Man engagerar sammanlagt 35 volontärer, som ingår i olika bildningsprojekt (varav datakunskap och informationsteknologi är ett). Utöver att ha en särskild informationsdisk på ett lokalt sjukhus, tänker man på sikt bygga ut sitt resurscentrum, inklusive internetresurser, för att tillgängliggöra information, i sina egna lokaler.

Ett av många intressanta projekt man nu arbetar med, är att inför valen ta sig till avlägsna platser och ställen där valdeltagandet är lågt, och där visa filmer kring val och demokrati.

ICT på Focus Youth Initiative.
Det lilla ICT-centrat består för närvarande av tre datorer. Man har fått fler från organisationen IT Skills For Rural Kenya, men alla har ännu inte kopplats upp. Det kan saknas kablar och behövas en större insats för detta. Man har ändå både teoretisk och praktisk undervisning i allt från hur man använder ordbehandlingsprogram, till internernetanvändning.

Focus, som får en del av sina inkomster genom att uppträda med dramagrupperna, har ett rådgivande organ, liksom en styrelse. En pastor är med på ett hörn och har även stöttat Focus i skapandet av ett dagcenter för föräldralösa barn.

Focus guider!
Detta fick jag också lov att besöka. De barn som befann sig i huset då vi kom, var de små, som ännu inte börjat skolan. De var i full färd med att äta, men hade inget emot att skynda sig för att sedan leka med mig.

Focus Youth Initiatives dagcenter för föräldralösa barn.

Den hemska sanningen är att utan sådana här initiativ, skulle ännu fler barn och unga i Kenya lämnas utanför. Behoven är enorma. Många är de barn som trots alla goda initiativ, bara har gatan att leva på.

Vägen till dagcentrat..

... för utsatta barn.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Kenya 2 - kontaktresa för MFS

Kakamega - Njoro - Nakuru - Nairobi


Efter två intensiva dagar i västra delarna av landet blev det dags att åka från Kamamega ner genom Rift Valley och till Egerton University i Njoro.

Här avslutas workshopen -- deltagarna samlade inför avfärd.
Färden gick genom delar av landet som blev värst drabbade av post election violence, oroligheterna vårvintern 2008. Tusentals människor är fortfarande hemlösa sk. IDPs, internally dipsplaced people, kort sagt internflyktingar. Regionen är samtidigt mycket vacker - och härifrån kommer majoriteten av de så begåvade kenyanska löparna.

I Njoro delade jag rum med familjens husor, efter en riktigt stor och ordentlig fredagsmåltid.

Lördag morgon bar det vidare till Nairobi, där jag deltog i en metodkurs inom ramen för en masterutbildning (snarare flera) i Library and Information Science. Ovan som jag är vid att skriva ned ordagrant det läraren säger, var jag nog ingen vidare student. Men vi fick en god och intressant diskussion och dessa studenter, som i många fall var bibliotekarier och bibliotekschefer på olika orter i landet, men även verksamma inom andra fält, delade mer än gärna med sig av sina erfarenherer och adresser ifall våra studenter skulle vara intresserade av deras verksamheter.
AmBank Building -- down town Nairobi.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Kenya 1 - kontaktresa för MFS

Nairobi - Kisumu - Kisii - Kakamega


Knappt hade jag landat i Nairobi, innan det var dags att fara igen. I själva verket hade jag en natt på plats i Kenyas huvudstad, innan jag tidig morgon dagen efter satte mig på en billig flight till pärlan vid Victoriasjöns strand, Kisumu. Kisumu är residensstad i regionen Nyanza (en nyare indelning har skett i och med den nya konstitutionen, men Kisumu förblir huvudstad där) och eftersom president Obamas pappa är här ifrån och farmodern fortfarande bor här, räknar myndigheterna med ett besök från USA med Air Force 1. Därför har flygplatsen nyligen blivit ombyggd till modern internationell standard. Kisumu är annars en laid back stad, som samtidigt är myllrande och het.

I Kisumu möttes jag upp av en lärare, tillika arkivarie på statsarkivet i Kalamega, och hans syster. Tillsammans tog vi oss till Kisii, en liten stad i det ständigt gröna området med samma namn i Nyanza. Härifrån sägs det att landets godaste bananer kommer och regionen har också den typiska stenen, soapstone, som används för att skapa fantastiska skulpturer och mindre prydnadssaker som återfinns på alla marknader.
Administrationsbyggnaden på Kisii University.
Här finns samtidigt utmaningar av alla slag vad gäller utbildning, hälsovård, fördelning av resurser osv., precis som överallt i hela Kenya. Det får jag skriva om i ett annat sammanhang. Eller kanske kan våra studerar göra det? Vi har några, från VHB, som är sugna på att skriva om projekt i Kisii, vilket jag bar med mig, och ytterligare några från PED, som vill skriva om skolgång för funktionshindrade. Vad vill BHS studenter skriva om, månne? Möjligheterna är enorma.

I Kisii ligger ett universitet, Kisii University College, vilket samtidigt en del av Egerton University i Njoro, nära Nakuru. Egerton skapades som en yrkesskola av engelsmännen, men har med tiden blivit ett nationellt universitet. Fortfarande återstår dock kopplingen till professioner, vilket gör att jag tror att det kanske kunde vara intressant för oss på Högskolan i Borås
Undervisning i Library and Information Science.
På Faculty of Information Science and Technology välkomnades jag av deras Dean, tillika ordförande för Kenya Library Association. I denne mans sällskap händer det alltid något och utöver att vara med på en föreläsning, lyssna på studenters föredrag och att sedan tala med dem, fick jag här träffa fler lärare, rektorn för universitetet och representanter för andra fakulteter.


Nuvarande bibliotek, Kisii University.

Även om tempot är högt och programmet intensivt, finns alltid tid för väntan. Det är något man bara accepterar och det gäller att ha ett sunt förhållningssätt till detta. Det handlar om ett alternativt att se på tid. Lika mycket som en professor utan problem kan låta sin klass vänta, kan man acceptera att en deltagare kommer i svenska ögon extremt sent till en workshop. Man kan ju inte hundraprocentigt räkna med att det skall finnas matatus (minibuss som tar 14 passagerare). Finns det en, kan den lika gärna vänta på att bli full, innan den åker. Eller så kan den bli stoppad av polisen och alla passagerare bli tvingade att gå av, till exempel... Livet ser helt enkelt ut sådant, att tider för möten ibland är relativa och kan ses som riktmärken, mer än fasta punkter.
Väntan -- man vänjer sig snabbt och det gäller att finna
glädjen i att studera väggar och skrivbord.
Mötena i Kisii var så givande att jag skall tillbaks dit nästa vecka, men därifrån skulle vi då dock ta oss till Kakamega för en workshop för bibliotekarier, anordnad av Kenya Library Association.

Bokhandel, där material till workshopen inhandlades.
Kakamega ligger tre timmar bilvägen från Kisii, och man åker norrut, genom Kisumu. Vår chaufför var dock oroväckande snabb och klarade det på två och en halv timma. Något som jag inte var helt nöjd med.

Ville jag ha ett kontaktnät för MFS-are, kan man definitivt säga att det byggdes på i Kakamega! Deltagarna kom från skolbibliotek, universitetsbibliotek och forskningsbibliotek i västra regionen. Jag önskade stundtals att jag själv vore en riktig bibliotekarie, eller lärare på BHS, för där fanns så många frågor som jag vet att mina kollegor hade kunnat diskutera i timmar! En liten förhoppning är kanske att några skall kunna få möjligheten till detta framöver på något sätt eller i något sammanhang.

Workshopen varade i dagarna två och slutade med att jag som särskild gäst fick skriva på ett diplom / deltagarbevis till alla deltagare. Ännu en oförutsedd liten händelse.

Diplom utdelas.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

måndag 19 mars 2012

Kampala 2 - kontaktresa för MFS

När saker och ting väl kommer igång, tenderar det att gå väldigt snabbt.

Doktorerna Jane Kawalya och Ruth Nyambura gjorde sitt allra bästa för att vi skulle hinna ha goda samtal och så här i efterhand, känns det också som att de var givande för båda parter.







Ruth Nalumaga och Jane Kawalya.
Såväl Ruth som Jane har efter att ha återvänt till Kampala och Makerere University med sin svenska doktorsexamen, blivit Head Librarians på var sitt collegebibliotek, vilka ingår i och är underordnade universitetsbibliotekets huvudbibliotek. I sin tur, kan dessa avdelningar ha underavdelningar beroende på sammansättningen av collegets olika delar. I tillägg till detta är båda kopplade till East African School of Library and Information Science (EASLIS), där de båda undervisar och handleder. Det blir många tidiga morgnar, eftersom det är då man hinner med att förbereda undervisning.

Makerere University har genomgått förändringar och består numera av tio colleges. EASLIS tillsammans med School of Computer Science utgör nu College of Information and Computing.







Katalogsystem på det ena av biblioteken.
Jane är chef över biblioteket på motsvarande Pedagogen, medan Ruth är på Samhällsvetenskap och genderstudier. Universitet har internet och på biblioteken finns en eller ett par datorer med uppkoppling, för studenters och lärares användning. På chefens kontor står också en dator med internet, så länge detta fungerar. Just nu är det lite trögt från och till, vilket förklaras med att internetkabeln som leder in i Östafrika via Mombasa på Kenyas kust till Indiska Oceanen, har slitits av av ett förbipasserande fartyg. Den största delen av litteraturen är referenslitteratur, kurslitteratur, som läses på plats i det som utgör den största platsen - läsesalen. Även andra användare än universitetets studenter har tillgång till samlingarna, mot en viss summa. Universitetet förvaltar vidare Book Bank, vilket är kurslitteratur, som lärare köper in i ett stort antal exemplar. Här finns många överexemplar och möjligtvis en budgetpost som man kunde justera, kunde några av mina värdar tycka.






Dewey!
Mötet på EASLIS blev ett mycket hjärtligt sådant. Eftersom Deanen satt i möte med cheferna för respektive Department of Library and Information Science och Department of Records and Archiving när vi kom, kunde alla tre möta upp. Tillställningen blev genast mer officiell, därför, än vi hade planerat för. Samtidigt det svårt att ha den här typen av möten utan att de för med sig sig någon formalitet och förväntan. Våra samtal kretsade såväl kring målen med min resa, med MFS, Ruth och Jane, som kring vad våra institutioner kan lära av varandra - de som den största institutionen i Östafrika och vi som den största i Sverige. Här får vi väl säga att fortsättning följer?







EASKIS - East African School of Library and Information Science, Makerere University.
Vistelsen i Kampala blev kort och jag försökte att förlänga den genom att trixa med biljetter. Till slut gav jag upp det och åkte som planerat mot Nairobi, där jag spenderade en natt innan det bar iväg iväg mot Kisumu på andra sidan Victoriasjön.







Med Ruth och Jane och ledning för EASLIS.


Veronica Trépagny

Internationell koordinator

Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Kampala 1 - kontaktresa för MFS

Dessa rader kommer från Kampala, Uganda, där jag landade i förrgår kväll. Syftet med resan, som går både hit och till olika ställen i Kenya, är att skapa kontakter för studenter som vill åka på MFS (Minor Field Studies). Det handlar om att återuppta gamla bekantskaper och om att skapa nya nätverk. Förra året hade vi på BHS några studenter som ville till Östafrika, men det var ingen MFS-ansökan som det blev något riktigt med. Nu vill vi få ändring på det, genom att försöka erbjuda goda kontakter och förhoppningsvis intressanta projekt att följa.

Idag prövar jag att blogga med hjälp av min mobil-app – och kanske blir det bra, kanske blir det oläsligt.

Studenter kan ansöka om MFS-stipendium för undersökningar och skrivande av uppsatser i utvecklingsländer. Självklart skall undersökningen ha relevans för landet man åker till, liksom den behöver ha en ämnesmässig hemhörighet inom den egna utbildningen. Ett minimikrav är att man stannar i åtta veckor i det mottagande landet. När internationella programkontoret lyfter fram MFS som en möjlighet, så är det både för att ge studenterna en chans till internationalisering – och för att ge universiteten och högkolorna möjligheter att skapa mer internationella nätverk och kunskaper, något som bidrar till kvaliteten på utbildningarna.

Här i Kampala, skall jag träffa två gamla kollegor, som båda varit doktorander på BHS. Efter doktorsexamen, arbetar de nu på olika avdelningar av universitetsbiblioteket på Makerere University i Kampala. Det skall bli spännande att höra dem berätta om sina erfarenheter sedan de kom tillbaks till Uganda och att få del av deras syn på det här med kontaktpersonskapet. Dessutom har de utlovat mig en träff med företrädare för East African School of Library and Information Science, på samma universitet. Jag tar inte ut något i förskott vad gäller det sistnämnda mötet. Vi får helt enkelt se vad som kommer ut av det – men finns det intresse för ett vidare samarbete (om mötet blir av), får man ta det i ett nästa steg. Dessutom bygger den form av samarbete som det i sådana fall kan handla om, på lärares deltagande och drivande.

Under dagen igår, kunde man se mig gå genom halva Kampalas industriområde, från hotellet och ner till gamla Kampala centrum, där marknader och marknadsgator avlöste varandra. Så gjorde också taxiparkeringarna (de vita bussarna kallas taxi). Kontexten är så viktig i ett samarbete och för den egna förståelsen. Därför är promenader eller turer genom olika delar av samhället nästan oumbärliga, som en del i kunskapsuppbyggandet. Såväl marknadslivet som trafiken var lugna, eftersom det var söndag. Då är många på landet hos sina familjer, eller i kyrkan, för de som är kristna. Vädret var perfekt för någon med vit hy som spenderat hela vintern i tjocka kläder uppe i norr. Regnen har börjat, så morgonen bjöd på nederbörd och eftermiddagen på dis.
Taxi stalls nere i gamla Kampala. Marknadsstånden skall tas bort.
För någon som har bott i Nairobi, var känslan av att på något vis vara hemma överväldigande: dofter, färger, ljus, tempo. Men i den kulliga staden, har livet förstås sin egen form och det är ju inte självklart att jag kan tala swahili med alla jag möter. För vissa är det östafrikanska språket förknippat med militär, tortyr och förtryck. Det beror på vem man frågar och varifrån i landet den personen kommer. Så det bästa vore förstås att lära sig luganda. Min fortsatta promenad ledde mig i varje fall till de lite mer chica kvarteren, med lyxiga hotell och parlament. Här bjöds på mindre folkliv och fler stora avenyer. En av dem förde mig till det stora shoppingcentrat med två kenyanska supermarkets och en sydafrikansk klädkedja som kronjuveler.

Valpropaganda.
På eftermiddag och kväll igår, passade jag på att träffa en norsk kollega, som arbetar på ett yrkesutbildande universitet. Detta universitet har bland annat utbildningar i textil konst (utöver olika former av ingenjörskap, jordbruk, ekonomi och pedagogik). Kanske hade det varit något för den vetgirige och internationellt intresserade företrädaren för Högskolan i Borås, att bygga vidare på kontakterna där?

Nu ska jag förbereda mig för dagens första möte.



Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan


måndag 5 mars 2012

En berättelse från Erasmusutbyte vid Universidad de Alcalá, Spanien


Tisdag 28/2-12
Storkar är som heliga i Alcalá

Efter en mycket tidig start landade jag så småningom på Barajas flygplatsen i Madrid. Vid terminal 2 så väntade Profesor Luis de Marcos Ortega och Profesor José María Gutiérrez Martínez och körde mig till Alcalá de Henares, en trevlig liten stad 30 km från Madrid. Istället för en stillsam eftermiddag på mitt Hostal de Miguel de Cervantes med lite planeringsarbete så gav Luis mig den stora rundvandringen i staden. Mycket nöjd och trött så återvände jag till mitt hostal för att somna redan vid halv nio!

Onsdag 29/2-12
Data Mining seminarium

Uppe med tuppen så mötte jag Luis nästa morgon kl. 07.00 vid Plaza de Cervantes för att med buss åka till universitetet, Dpto Ciencias de la Computación. I den stora och moderna universitetsbyggnaden träffade jag många av institutionens lärare och forskare. Fick en arbetsplats i ett rum med trevliga och intressanta forskare, nästan enbart spansktalande. Att planera något för fredagens föreläsning var att ha för höga ambitioner, för många och intressanta människoratt nätverka med. En café solo här och ett besök där, lunch och mer nätverkande för att sedan avslutas i ett forskarseminarium kring data mining. Efter 20.00 på kvällen kunde jag återvända till stadens centrum för att efter ytterligare en lång och intressant dag krypa ner i min efterlängtade säng.
Plaza de Cervantes, Alcalá de Henares


Torsdag 1/3-12

07.30 buss från Plaza de Cervantes.
08.00 besök på biblioteket
09.00 förberedelser inför morgondagen    
          föreläsning
11.00 café solo y bollería con chocolate
11.30 mer föreberedelser
13.00 möte med Erasmus koordinator Antonio
          J. de Vicente
14.30 buss till Plaza de Cervantes
15.00 tapas
17.00 förberedelser
18.00 – 20.00 spelade tjuv och polis via Skype för atttrösta min storgråtande 5-åring
… mera förberedelser


Fredag 2/3-12

Efter en lång tapaslunch med Luis och Zlatko Stapić, utbytesforskare från Kroatien, hämtades nödvändig utrustning för min kommande insats.

Malin Nilsson & Luis de Marcos Ortega
16.00 startskott för min föreläsning på Master Programme on Software Engineering for the Web och kursen Tecnología Web Multimedia. Det är 40 studenter som går kursen men på en fredagseftermiddag/kvällså är inte närvaron mer är ca 50 %. De studenterna som var på plats var mycket engagerade, kunniga och intresserade vilket var mycket trevligt. Kursen är vanligtvis på spanska, men jag fick ge min föreläsning på engelska, tur för både mig och studenterna! Kändes annorlunda att börja en kurs vid fyra-tiden med vetskap om att den slutar fram emot nio på en fredag. Förutom de som var registrerade på kursen dök även en del spanska kollegor upp, nyfikna på hur jag som svensk håller en föreläsning. Avslutningsvis fick jag ta emot en gåva från universitetet i form av ett elegant bokmärke med deras logotyp.


Lördag 3/3-12

Avslutningen på min mycket lärorika vistelse vid det spanska lärosätet blev det en heldag i Madrid med Luis och Zlatko. Intresset för fortsatt utbyte är stort och nästa år vill Luis komma till Högskolan i Borås för att undervisa på någon av mina kurser och de ser gärna att jag återkommer nästa år för att delta i deras undervisning igen.

¡Hasta luego!

Malin Nilsson
                    -12