En blogg från Högskolan i Borås

söndag 25 mars 2012

Kenya 1 - kontaktresa för MFS

Nairobi - Kisumu - Kisii - Kakamega


Knappt hade jag landat i Nairobi, innan det var dags att fara igen. I själva verket hade jag en natt på plats i Kenyas huvudstad, innan jag tidig morgon dagen efter satte mig på en billig flight till pärlan vid Victoriasjöns strand, Kisumu. Kisumu är residensstad i regionen Nyanza (en nyare indelning har skett i och med den nya konstitutionen, men Kisumu förblir huvudstad där) och eftersom president Obamas pappa är här ifrån och farmodern fortfarande bor här, räknar myndigheterna med ett besök från USA med Air Force 1. Därför har flygplatsen nyligen blivit ombyggd till modern internationell standard. Kisumu är annars en laid back stad, som samtidigt är myllrande och het.

I Kisumu möttes jag upp av en lärare, tillika arkivarie på statsarkivet i Kalamega, och hans syster. Tillsammans tog vi oss till Kisii, en liten stad i det ständigt gröna området med samma namn i Nyanza. Härifrån sägs det att landets godaste bananer kommer och regionen har också den typiska stenen, soapstone, som används för att skapa fantastiska skulpturer och mindre prydnadssaker som återfinns på alla marknader.
Administrationsbyggnaden på Kisii University.
Här finns samtidigt utmaningar av alla slag vad gäller utbildning, hälsovård, fördelning av resurser osv., precis som överallt i hela Kenya. Det får jag skriva om i ett annat sammanhang. Eller kanske kan våra studerar göra det? Vi har några, från VHB, som är sugna på att skriva om projekt i Kisii, vilket jag bar med mig, och ytterligare några från PED, som vill skriva om skolgång för funktionshindrade. Vad vill BHS studenter skriva om, månne? Möjligheterna är enorma.

I Kisii ligger ett universitet, Kisii University College, vilket samtidigt en del av Egerton University i Njoro, nära Nakuru. Egerton skapades som en yrkesskola av engelsmännen, men har med tiden blivit ett nationellt universitet. Fortfarande återstår dock kopplingen till professioner, vilket gör att jag tror att det kanske kunde vara intressant för oss på Högskolan i Borås
Undervisning i Library and Information Science.
På Faculty of Information Science and Technology välkomnades jag av deras Dean, tillika ordförande för Kenya Library Association. I denne mans sällskap händer det alltid något och utöver att vara med på en föreläsning, lyssna på studenters föredrag och att sedan tala med dem, fick jag här träffa fler lärare, rektorn för universitetet och representanter för andra fakulteter.


Nuvarande bibliotek, Kisii University.

Även om tempot är högt och programmet intensivt, finns alltid tid för väntan. Det är något man bara accepterar och det gäller att ha ett sunt förhållningssätt till detta. Det handlar om ett alternativt att se på tid. Lika mycket som en professor utan problem kan låta sin klass vänta, kan man acceptera att en deltagare kommer i svenska ögon extremt sent till en workshop. Man kan ju inte hundraprocentigt räkna med att det skall finnas matatus (minibuss som tar 14 passagerare). Finns det en, kan den lika gärna vänta på att bli full, innan den åker. Eller så kan den bli stoppad av polisen och alla passagerare bli tvingade att gå av, till exempel... Livet ser helt enkelt ut sådant, att tider för möten ibland är relativa och kan ses som riktmärken, mer än fasta punkter.
Väntan -- man vänjer sig snabbt och det gäller att finna
glädjen i att studera väggar och skrivbord.
Mötena i Kisii var så givande att jag skall tillbaks dit nästa vecka, men därifrån skulle vi då dock ta oss till Kakamega för en workshop för bibliotekarier, anordnad av Kenya Library Association.

Bokhandel, där material till workshopen inhandlades.
Kakamega ligger tre timmar bilvägen från Kisii, och man åker norrut, genom Kisumu. Vår chaufför var dock oroväckande snabb och klarade det på två och en halv timma. Något som jag inte var helt nöjd med.

Ville jag ha ett kontaktnät för MFS-are, kan man definitivt säga att det byggdes på i Kakamega! Deltagarna kom från skolbibliotek, universitetsbibliotek och forskningsbibliotek i västra regionen. Jag önskade stundtals att jag själv vore en riktig bibliotekarie, eller lärare på BHS, för där fanns så många frågor som jag vet att mina kollegor hade kunnat diskutera i timmar! En liten förhoppning är kanske att några skall kunna få möjligheten till detta framöver på något sätt eller i något sammanhang.

Workshopen varade i dagarna två och slutade med att jag som särskild gäst fick skriva på ett diplom / deltagarbevis till alla deltagare. Ännu en oförutsedd liten händelse.

Diplom utdelas.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar