En blogg från Högskolan i Borås

söndag 25 mars 2012

Kenya 5 - kontaktresa för MFS

Det är så mycket politik i Kenya. Och det skall diskuteras. Fram och tillbaka. Ett ämne som är hett just nu, är valdatumet. Det är faktiskt valår! Enligt den nya konstitutionen, som man röstade igenom för ett par år sedan, bör val hållas i augusti. De har emellertid hållits i december tidigare, så var det 2007, då vi sedan fick oroligheter i landet fram till i mars 2008. Nu har en valkommission gått på presidenten Mwai Kibakis linje och föreslagit val i mars 2013 och menar att man inte hinner förbereda sig i år. Motståndarpartiet, med premiärministern Raila Odinga i spetsen, är inte med på den linjen, utan menar att det skall hållas val i år. Alltså i december. Därför har nu andra intressenter, till exempel en kommission med ansvar för budgetfrågor, deklarerat att val måste hållas i december. Och förespråkare dör skolan, säger att ett val i mars skulle störa undervisningen, medan presidenten säger att man kan ordna skollov under tiden...







En väldigt smickrande bild från hotellet i Kisii.
Att så mycket är politik, är verkligen något man behöver bära med sig, eftersom det kan visa sig i de mest, kunde man tycka, oskyldiga situationer. Eller snarare, det handlar mycket om nätverk, tjänster och gentjänster och ibland kan det vara svårt att förstå skillnaden mellan detta och andra uttryck för makt och mänskliga relationer.
Trevligt sällskap på hotellet.
Det är något man behöver ha med sig - och lära sig hantera.

Så där sitter jag och tänker när jag nu har landat i Nairobi ännu en gång. Efter besöket i fantastiska Kipsigis, for jag återigen ner till Kisii för en övernattning på Mayflower Hotel (bild ovan). Det låter ju fint.

Morgonen efter var jag inbjuden till ett möte med universitetsfolk. Men självklart blev det inte något litet möte. Där satt jag i ett styrelserum med representanter för alla fakulteter. Som tur var, hade jag ett sista exemplar av vår svarta lilla folder, och fick snabbt läsa på vad gäller de övriga institutionerna och hoppas att informationen inte var alltför förlegad.. Så fick jag sedan presentera vår verksamhet, organisation, utbildning och forskning - och fick frågor tillbaks om möjligt samarbete. Det var bara att anteckna, le och säga att jag kommer tillbaks med information när jag landat i Sverige. Och av respekt för alla deltagare, kommer jag självklart att göra detta.
En av de äldre universitetsbyggnaderna.

Ett typiskt möte börjar med en bön (80% kristna i landet och tämligen praktiserande). Möten öppnas sedan av en ordförande, som vänder sig till alla och säger något i stil med "godmorgon", på vilket alla svarar. När man själv får ordet, tackar man organisatörerna, vänder sig till hedersgäster och övriga, innan man håller sitt anförande. Och tackar. Det går ganska snabbt att lära sig proceduren - och givet dess formella art, är det lätt att förstå varför det inte går att dyka upp i vilka slitna skor som helst. Mina på gränsen till tantiga skor hastigt inköpta på Visko i Skene dagen före avfärd, har verkligen kommit till stor användning.

Mötena avslutas med flera tack till alla - och ännu en bön. I vissa delar av landet kan det, beroende på det ursprungliga språk man talar där, vara svårt att höra skillnad på "let's play" och "let's pray" och i början av min vistelse i Kenya 2007, kunde jag bli förvirrad av detta. Trots att sannolikheten att vuxna får ett plötsligt behov av att leka, är ganska liten. Dans, däremot, är alltid närvarande. Det är ofta som politiska möten öppnas med att politikerna just dansar på en scen!

Inifrån den nya, inte riktigt färdigställda, biblioteksbyggnaden.
Universitetet i Kisii investerar i ett nytt, stort, bibliotek. Tillsammans med chefsbibliotekarien, fick jag möjlighet att besöka denna fantastiska byggnad, som kommer att ha en stor kapacitet vad gäller läsplatser för studenter. Detta är mycket viktigt i ett land, där litteratur är svår att få tag i - eller enormt dyr. Här skall också finnas datorer med uppkoppling till internet, ett tryckeri, en bindningscentral och en massa annat - som samlingarna ordnade efter Library of Congress-systemet (blev det där nu rätt?).

Man bygger samtidigt ett nytt IT-center, en åttavåningsbyggnad dit vår systerinstitution skall flytta. Det blir spännande att följa denna utveckling.

Skulle kollegor och studenter få för sig att åka till Kisii, skulle jag vilja säga att det kan vara ett klokt val, givet säkerhetssituationen just nu. Det finns delar av landet som man avråds från att vistas i och som kan vara mindre trygga. Dit hör inte Kisii.

Lunch i personalmatsalen.

Studentrum.


Damm med odlad fisk! Skött av fakulteten för jordbruk.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar