En blogg från Högskolan i Borås

torsdag 29 mars 2012

Kenya 6 - kontaktresa för MFS


Sista dagarna -- och fortsättning följer


Rift Valley sedd från bussen till Narok och upp till Kipsigis!
ICC (International Criminal Court, Internationella Brottsmålsdomstolen) i Haag har utsett domare som skall ingå i rättegången mot Kenyas starka män Uhuru Kenyatta, William Ruto, Francis Muthaura och Joshua Sang, vilka anklagas för att utifrån viktiga samhällspositioner (som ministrar, tex!) varit delaktiga i och kanske bidragit till oroligheterna efter valet 2007. Det är ett stort fokus på varje individuell domare i nyhetsinslag och på teve. Igår kväll hade det ena nyhetsprogrammet gjort en enkät bland tittarna för att se i hur stor utsträckning dessa stödjer domstolen i Haag. 60% av just denna kanals tittare var just då för ICC, medan 40% var emot.
Marknad fångad på vägen från bussen.
Tiden är knapp och det har varit intensivt. Utanför jobb och resor, har det funnits mycket lite tid till annat. Men under förra söndagen, kunde jag hälsa på min vän Lydia på St Marys missionssjukhus. Lydia har nedkommit med en tös på 1700 gram och ganska mycket för tidigt, men blir idag utskriven efter en dryg vecka. Sjukhuset är jämförelsevis bra och har goda resurser, men många är de som vill komma in. Dessutom betalar man en patientavgift per natt, på vilket kommer kostnader för material och operation, så patienter som inte har någon sjukförsäkring vill gärna lämna sjukhuset så snabbt som möjligt. Tösen äter nu ur drickkopp och växer. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa.

Ngamwanza Children Support Centre!
Ett annat kärt återseende var Ngamwanza Children Support Centre, en dagverksamhet för föräldralösa barn i slumområderna Kisumu Ndogo, Kwale och Bangladesh i Ongata Rongai, två mil utanför Nairobi. Centrat ger barnen trygghet, undervisning, mat, vila, akrobatik, fotboll, läxhjälp, medicinska undersökningar, skoluniformer... Så mycket det kan förutom en bäddplats om natten. Barnen bor i familjeliknande strukturer, hos mormor, moster eller en person från den egna hembyn. Ongata Rongai, som fram till på åttiotalet hade en farm och en kiosk, är idag en riktig stad som växer så det knakar! Den ligger i det som brukar betecknas som Masailand utanför Nairobi, men inflyttningen dit har gjort att det finns människor där från alla folkgrupper. Därför var oroligheterna under 2007-2008 inte så jättestora.
Lek i skuggan på Ngamwanza.
Personalen på Ngamwanza är otroligt måna om barnen och det är en riktigt trygg miljö. Glädjen känns i barnaskaran, som nu har vuxit till uppåt femtio barn i åldrarna 4 till 12. Eftersom man har tvingats flytta till andra sidan av asfaltsvägen, ligger Ngamwanza nu för långt från skolan för att de äldsta barnen, med undervisning på både för- och eftermiddag, skall hinna gå dit under lunchen. Därför kommer de numera dit mest på lördagarna. Och är med i ett av de två fotbollslagen, då de tränar alldeles nära skolan.

Klassrum för de stora barnen på Ngamwanza.
BHS har en gång i tiden varit med och byggt upp det lilla skolbiblioteket på Ngamwanza - och denna gång hade jag äran att kunna, bland annat tack vare generösa bidrag från kollegor, ta med mig en hel del av det som centrat använder sig av, men som tynger budgeten: decinfekteringsmedel, medicin, plåster, skrivböcker, blyertspennor och sudd, rengöringsmedel, frukt, kött, tvål till centrat och tvål till alla barn, socker, the osv. osv.. Dessutom hade jag 21 kg kläder, en resväska full, insamlade av barnen i årskurserna 3-5 på Montessoriskolan Pärlan i Skene.

Esther och lite av materialet.

Tiden på Ngamwanza gav energi, samtidigt som det alltid ger perspektiv på tillvaron. Nu laddar jag för att flytta ut från guesthouset och flytta in till ett par kompisar för de sista två nätterna. Därefter har jag ett program bestående av i tur och ordning Diakonia, en vän från ambassaden och slutligen Svenska Skolan i Nairobi. Det är alltså mycket svenskt på schemat. Tyvärr kan det nog vara risk för att jag måste använda mina tantskor ändå. Mina vanliga espadriller är i ett bedrövligt skick och de höga kan vara för festliga... Och sandaler har jag inte haft tid att hitta.

Mitt guesthouse i Nairobi.

Veronica Trépagny
Internationell koordinator
Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar